Alfred Nobel: uppfinnaren av dynamiten och mannen bakom Nobelpriset

Alfred Nobel (1833–1896) var en svensk kemist, uppfinnare och industriman, mest känd som uppfinnaren av dynamiten och stiftaren av Nobelpriset. Han tog drygt 350 patent, byggde upp företag och fabriker i ett tjugotal länder och testamenterade nästan hela sin förmögenhet till priser för dem som gjort mänskligheten “den största nytta”.

Han föddes i Stockholm, växte upp i S:t Petersburg, gjorde sina viktigaste uppfinningar i Sverige, Tyskland och Frankrike och dog i San Remo i Italien. Nedan går vi igenom livet, uppfinningarna och hur testamentet blev världens mest kända pris.

Vem var Alfred Nobel?

Alfred Nobel var en av 1800-talets stora uppfinnare och företagare. Han arbetade framför allt med sprängämnen och gjorde nitroglycerin, ett kraftfullt men livsfarligt ämne, möjligt att använda i gruvor, tunnlar och järnvägsbyggen. Dynamiten gjorde honom världsberömd och mycket rik.

Han var också en man med motsägelser. Hans uppfinningar användes i krig, men han själv hyllade fred. Han reste så mycket att han kallades “Europas rikaste vagabond”, talade fem språk flytande, skrev dikter och drömde i unga år om att bli författare. Grundämnet nobelium, med atomnummer 102, är uppkallat efter honom.

Uppväxten i Stockholm och S:t Petersburg

Alfred Nobel föddes den 21 oktober 1833 som ett av åtta barn, varav bara fyra nådde vuxen ålder. Fadern, Immanuel Nobel, var själv uppfinnare, och släkten hade gott om begåvningar: enligt Släkthistoria gifte sig en syssling till farfadern Immanuel Nobel den äldre med en dotter till Carl von Linné. Immanuel startade Sveriges första gummifabrik men gick i konkurs och lämnade landet skuldsatt. 1838 hamnade han i S:t Petersburg, där han konstruerade undervattensminor åt den ryska försvarsmakten.

1842, när Alfred var nio år, flyttade familjen efter. Faderns verksamhet gick nu bra och sönerna fick privatlärare som undervisade på både ryska och svenska. Alfred var sjuklig som barn och hade bara klarat två terminer i skolan, men han var nyfiken och läste mycket. Han lärde sig svenska, ryska, engelska, franska och tyska.

En kemilärare visade en dag ett experiment med nitroglycerin. “Jag var väldigt ung då, men blev mycket intresserad”, skrev Alfred långt senare, enligt SO-rummet. Intresset för kemi hade fått fäste.

Som 17-åring skickades han på en studieresa som varade i två år. I USA träffade han den svenske uppfinnaren John Ericsson, och i Paris praktiserade han hos kemisten professor Pelouze. Där mötte han också Ascanio Sobrero, italienaren som upptäckt nitroglycerin 1847.

Familjen Nobel hade dock inte lyckan med sig länge. Efter Rysslands nederlag i Krimkriget minskade efterfrågan på faderns minor, firman gick i konkurs och Alfred och fadern återvände till Sverige 1859. Bröderna Robert och Ludvig stannade och byggde senare upp oljebolaget Branobel i Baku.

Jakten på ett säkert sprängämne

Nitroglycerin är en oljig vätska som kan explodera av en stöt eller av värme. Samtidigt var det ett mycket starkare sprängämne än svartkrut, och industrialiseringen skapade en enorm efterfrågan i gruvor och vid järnvägsbyggen. Tillsammans med fadern och lillebror Emil började Alfred experimentera på faderns anläggning Heleneborg på Södermalm.

Första problemet var att få nitroglycerin att explodera under kontrollerade former. Lösningen blev tändhatten, en kopparkapsel med knallkvicksilver som antändes med en stubintråd. Den första sprängningen gjordes sommaren 1863 och 1864 tog Alfred patent på tändhatten. Samma år bildade han och fadern Nitroglycerin AB och köpte en gård vid Vinterviken i Stockholm. Företaget lever vidare som Dyno Nobel i Gyttorp.

Den 3 september 1864 inträffade katastrofen. En explosion vid Heleneborg dödade fem personer, bland dem brodern Emil, bara 21 år gammal. Ytterligare experiment förbjöds inom Stockholms stadsgräns. Riskerna fanns kvar även vid Vinterviken, där fjorton personer omkom i en ny explosion i juni 1868.

Dynamit och Alfred Nobels andra uppfinningar

Nobel ville göra nitroglycerin stabilt utan att minska sprängkraften. Han prövade kol, cement och sågspån utan framgång. Lösningen hittade han i Krümmel nära Hamburg, där han drev en fabrik: kiselgur, en porös sand av förstenade alger från Elbes stränder. Blandningen blev en formbar deg som tålde stötar. Han kallade den dynamit, efter grekiskans dynamis, kraft.

Uppfinningen gjordes 1866 och svenskt patent på dynamit kom den 19 september 1867. Dynamiten blev snabbt en världsprodukt och användes bland annat när Gotthardstunneln genom Alperna sprängdes 1874–85 och när Panamakanalen byggdes 1904–14.

1873 flyttade Nobel till Paris och fortsatte utveckla sina sprängämnen:

• Spränggelatin (1875): nitroglycerin blandat med nitrocellulosa. Kraftigare än dynamit och gick att använda under vatten.
• Ballistit (1887): ett röksvagt krut av lika delar nitroglycerin och nitrocellulosa, så att skytten inte avslöjades av rökmoln.
• Andra idéer: konstsilke, världens första aluminiumbåt och Svea-velocipeden, den första cykeln med flera växlar.

Nobel tog sitt första patent i England 1857, på en gasmätare. Totalt blev det drygt 350 patent; Tekniska museet anger 355. Enligt PRV ska han ha sagt: “Om jag får 300 idéer på ett år och en av dessa är användbar, då är jag nöjd.”

Företag över hela världen

Nobel byggde fabriker i en lång rad länder för att kunna dra nytta av sina uppfinningar. Han hade också intressen i broderns oljebolag Branobel och köpte 1894 vapenfabriken Bofors i Karlskoga. Där bodde han på Björkborns herrgård fram till 1896. Vid sin död ägde han 93 fabriker i 20 länder.

Resandet krävde mycket. I breven gav han en dyster bild av sitt kringresande liv och längtade ofta tillbaka till laboratoriet. Han gifte sig aldrig. 1876 anställde han den österrikiska grevinnan Bertha Kinsky som sekreterare. Hon lämnade tjänsten och gifte sig med en annan man, men vänskapen bestod. Som Bertha von Suttner blev hon en ledande gestalt i fredsrörelsen och fick Nobels fredspris 1905.

1888 dog brodern Ludvig. Flera tidningar förväxlade bröderna och publicerade sina färdigskrivna nekrologer över Alfred, som fick läsa att han var “dödens köpman”.

Död och sista viljan: testamentet bakom Nobelpriset

Under sina sista år bodde Nobel i en villa i San Remo i Italien, dit han flyttat sitt laboratorium. Där dog han av en hjärtattack den 10 december 1896, 63 år gammal. Han ligger begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm.

Testamentet, daterat den 27 november 1895, blev en överraskning. Förmögenheten var omkring 33 miljoner kronor enligt Tekniska museet, och 31 miljoner skulle bilda en fond vars ränta varje år delas ut som pris. Släktingarna fick bara cirka en halv procent. Priset delades i fem lika delar:

Assistenten Ragnar Sohlman fick se till att pengarna kom till Sverige. Eftersom Nobel länge bott i Frankrike kunde franska myndigheter kräva arvsskatt, så Sohlman beväpnade sig med en revolver och körde pengarna till svenska konsulatet i Paris. Testamentet godkändes av Karlskoga häradsrätt i februari 1897, och de första Nobelprisen delades ut den 10 december 1901. Sedan 1969 finns även Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne.

Vanliga frågor om Alfred Nobel

Vad uppfann Alfred Nobel?

Han är mest känd för dynamiten, men uppfann också tändhatten, spränggelatin och det röksvaga krutet ballistit. Han tog drygt 350 patent, även utanför sprängämnena.

Var dog Alfred Nobel?

Han dog i sin villa i San Remo i Italien den 10 december 1896. Nobelpriset delas varje år ut på hans dödsdag.

Hade Alfred Nobel barn?

Nej. Han gifte sig aldrig och fick inga barn, vilket är en anledning till att förmögenheten kunde gå till en stiftelse.

Varför delas fredspriset ut i Norge?

Nobel bestämde själv i testamentet att fredspriset skulle delas ut av en norsk kommitté. När han dog var Sverige och Norge fortfarande i union.

Hur rik var Alfred Nobel?

Vid sin död hade han en förmögenhet på omkring 33 miljoner kronor, en nästan ofattbar summa på den tiden.

Källor

• Alfred Nobel – Wikipedia
• Alfred Nobel – Wikidata
• Alfred Nobel – en mångsidig man – SO-rummet
• Alfred Nobel – Dynamit – Tekniska museet
• Alfred Nobel – dynamiten – PRV

Bild: okänd fotograf / Wikimedia Commons, public domain.