Alla artiklar
Historia
5 min läsning

Finska vinterkriget: Finlands krig mot Sovjetunionen 1939–1940

Finska vinterkriget var Sovjetunionens anfall på Finland den 30 november 1939. Efter 105 dagars strider slöts fred den 13 mars 1940 och Finland förlorade mark.

Linnea Bergström

Linnea Bergström

Författare

En snötäckt granskog i vinterkyla med en smal skogsväg och skidspår i gryningsljus

Finska vinterkriget var kriget mellan Finland och Sovjetunionen som började den 30 november 1939, när Röda armén gick över gränsen utan krigsförklaring. Finland höll emot i 105 dagar, men tvingades den 13 mars 1940 sluta fred och lämna ifrån sig omkring en tiondel av landets yta, bland annat Karelska näset och staden Viborg. Landet behöll däremot sin självständighet, vilket var långt ifrån självklart när kriget började.

I Finland heter kriget talvisota. Namnet kommer av att det utkämpades under en av de kallaste vintrar som uppmätts i Finland, med temperaturer som ofta låg mellan minus 20 och minus 40 grader. I Sverige är kriget särskilt känt för att fler svenska frivilliga deltog i det än i något annat krig.

Fakta om finska vinterkriget
Tid30 november 1939 till 13 mars 1940 (105 dagar)
ParterFinland mot Sovjetunionen
Finsk överbefälhavareFältmarskalk Carl Gustaf Mannerheim
Utlösande händelseSkotten i Mainila den 26 november 1939, en sovjetisk provokation
Kallaste temperaturMinus 47 grader
FredMoskvafreden, undertecknad den 12 mars 1940
Finlands förluster23 576 stupade, 43 557 sårade och 3 273 saknade
Svenska frivilligaCirka 9 500, varav 8 260 i Svenska frivilligkåren

Varför bröt finska vinterkriget ut?

Bakgrunden finns i Molotov–Ribbentroppakten, som Sovjetunionen och Nazityskland slöt i augusti 1939. Pakten innehöll ett hemligt tilläggsprotokoll som delade in Östeuropa i intressesfärer, och Finland hamnade i den sovjetiska. Under hösten tvingades Estland, Lettland och Litauen gå med på sovjetiska militärbaser inom sina gränser.

I oktober 1939 kallades en finländsk delegation under Juho Kusti Paasikivi till förhandlingar i Moskva, där Josef Stalin själv deltog. De sovjetiska kraven var bland annat att:

  • Finland skulle arrendera ut Hangö udd i trettio år som flottbas.
  • Gränsen på Karelska näset skulle flyttas västerut och befästningarna där förstöras.
  • Finland skulle överlämna flera öar i Finska viken, däribland Björkö, och västra delen av Fiskarhalvön vid Norra ishavet.

Moskvas officiella motiv var att skydda Leningrad, som bara låg 32 kilometer från den finska gränsen. Finland var berett att gå med på mindre gränsjusteringar men inte på en sovjetisk marinbas, och förhandlingarna bröt samman.

Den 26 november inträffade de så kallade skotten i Mainila, en by på den sovjetiska sidan av gränsen. Enligt den sovjetiska rapporten dödades fyra soldater av finländsk artillerield. Sovjetunionen lade skulden på Finland och sade upp icke-aggressionsavtalet från 1932, som 1934 hade förlängts på tio år. Senare har det kunnat bevisas att incidenten var en sovjetisk provokation: inget finländskt artilleri kunde nå Mainila.

Styrkeförhållandena: David mot Goliat

På papperet var kriget avgjort innan det började. Enligt svenska Wikipedia bestod Finlands försvar i krigets första skede av 200 000 man, 32 stridsvagnar och 119 flygplan, medan Röda armén anföll med 460 000 man, 1 500 stridsvagnar och 1 000 flygplan. Andra källor anger lägre siffror, till exempel SO-rummet som skriver om cirka 340 000 sovjetiska soldater mot 180 000 finländska, men övermakten var oavsett förkrossande.

Den sovjetiska ledningen räknade med en snabb seger. Artillerigeneralen Grigorij Kulik ska ha bedömt att operationen skulle vara över inom “mellan tio och tolv dagar”. Röda armén var dock försvagad efter Stalins utrensningar 1937, då ett stort antal officerare greps, avskedades eller avrättades. Finländarna å sin sida kände terrängen, var vana vid kylan och duktiga skidåkare.

Krigets förlopp

Tidigt på morgonen den 30 november 1939 öppnade sovjetiskt artilleri eld, och infanteri gick över gränsen på Karelska näset, norr om Ladoga och vid Petsamo. Samma dag bombades Helsingfors. Under krigets 105 dagar skedde nästan 1 000 bombanfall mot civila mål, där 956 personer dödades och nästan 2 000 skadades.

Den 1 december upprättade Sovjetunionen en marionettregering i den erövrade badorten Terijoki, ledd av den finländske kommunisten Otto Ville Kuusinen. Det är ett av de främsta skälen till att historiker bedömer att målet var att ockupera hela Finland, inte bara att flytta gränsen.

Mottitaktiken och slaget vid Suomussalmi

Längs den långa östgränsen visade sig underhållet vara Röda arméns svaga punkt. Finländarna använde en taktik där de skar av de sovjetiska kolonnerna på de smala skogsvägarna, ringade in delarna var för sig och slog ut dem en efter en. De inringade fickorna kallades motti. Vid årsskiftet 1939/1940 hade den sovjetiska offensiven längs östgränsen kört fast.

Mest känt är slaget vid Suomussalmi och Raatevägen, där finländska trupper först splittrade den sovjetiska 163:e divisionen och efter nyår gick till angrepp mot den 44:e divisionen. Av cirka 40 000 sovjetiska soldater som anföll stupade 23 000. Enligt SO-rummet var slaget avgjort den 7 januari 1940.

Det var också under vinterkriget som molotovcocktailen fick sitt namn. Finländarna tillverkade bensinfyllda flaskor att kasta mot stridsvagnar och döpte dem efter den sovjetiske utrikesministern Vjatjeslav Molotov.

Sovjetunionen utesluts ur Nationernas förbund

Den 14 december 1939 uteslöts Sovjetunionen ur Nationernas förbund, som fördömde anfallet. Beslutet fick ingen praktisk betydelse för kriget, och förbundet upphörde i princip att verka efter detta.

Genombrottet i februari 1940

Efter ett lugnare januari bytte Sovjetunionen befäl och tränade samverkan mellan stridsvagnar, infanteri och artilleri. Den 1 februari 1940 inleddes en ny offensiv på Karelska näset, och den 11 och 12 februari bröt sovjetiska trupper igenom Mannerheimlinjen vid Lähde. Finland hade inga reserver kvar att sätta in.

Hur slutade vinterkriget?

Den 7 mars 1940 reste statsminister Ryti med en förhandlingsdelegation till Moskva. Finländarna tvingades godta kraven på bland annat Karelska näset, Viborg och Kexholm, och Sovjetunionen fick arrendera Hangö udd. Fredsavtalet skrevs under den 12 mars och striderna upphörde den 13 mars klockan 11.00.

Finland fick alltså lämna mer mark än vad Sovjetunionen hade krävt hösten 1939. Samtidigt släppte Moskva Terijokiregeringen och förhandlade med Finlands lagliga regering, och landet kunde leva vidare som självständig stat. Freden blev inte varaktig. Efter 15 månaders mellanfred bröt fortsättningskriget ut i juni 1941.

Sveriges roll: Finlands sak är vår

Sverige gick inte med i kriget men förklarade sig vara icke-krigförande i stället för neutralt. Det gjorde det möjligt att skicka materiel och tillåta värvning av frivilliga. Slagordet “Finlands sak är vår” myntades av utrikesminister Christian Günther.

  • Frivilliga: cirka 9 500 svenskar deltog, varav 8 260 i Svenska frivilligkåren, som kom till Sallafronten i slutet av februari 1940.
  • Flyg: flygflottiljen F 19 stred från den 10 januari 1940 med 12 jaktplan av typen J 8 och fyra B 4. Jaktplanen var en tredjedel av den svenska jaktplansflottan.
  • Materiel: från svenska förråd skickades bland annat 131 000 gevär och 132 fältkanoner.
  • Pengar: enligt SO-rummet samlade svenskarna in 490 miljoner kronor i krigshjälp på drygt ett år.
  • Kvarkentrafiken: över den frusna Kvarken mellan Vasa och Holmsund körde lastbilar gods till och från Finland.

Under vinterkriget och fortsättningskriget kom dessutom 70 000 finländska krigsbarn till de nordiska länderna, huvudsakligen till Sverige. Omkring 10 000 av dem adopterades av sina svenska familjer.

Hur många dog i vinterkriget?

LandStupadeSårade
Finland23 57643 557
Sovjetunionen (officiellt)132 747158 863
Sovjetunionen (rysk uppskattning 1992)131 000325 000

Finländska och tyska uppskattningar av de sovjetiska förlusterna är betydligt högre, upp till 273 000 stupade. Därtill dog enligt svenska Wikipedia 10 000 invånare i Leningrad av svält under vintern 1939–1940, när armén tog över stadens transporter.

Vanliga frågor om finska vinterkriget

Hur länge varade vinterkriget?

I 105 dagar, från den 30 november 1939 till den 13 mars 1940.

Vem var Simo Häyhä?

Simo Häyhä var en finländsk prickskytt som sovjetsoldaterna kallade vita döden. Han var 152 centimeter lång, sköt utan kikarsikte för att inte avslöja sig och levde fram till 2002. Om sina insatser sa han enligt SO-rummet: “Jag gjorde vad jag fick order om, så gott jag kunde”.

Vann Finland vinterkriget?

Militärt förlorade Finland, eftersom landet fick lämna stora områden. Men Sovjetunionens mål att ta hela landet misslyckades, och Finland behöll sin självständighet. Mannerheim framhöll efteråt att motståndet hade varit omöjligt utan hjälpen i vapen och utrustning från Sverige och västmakterna.

Vad är skillnaden mellan vinterkriget och finska kriget?

Finska kriget 1808–1809 var kriget då Sverige förlorade Finland till Ryssland. Vinterkriget utkämpades mellan det självständiga Finland och Sovjetunionen. Läs mer om landet i vår fakta om Finland och om språket bakom namnet talvisota i fakta om finska språket.

Källor

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Få de senaste artiklarna och fascinerande fakta direkt i din inkorg. Vi skickar nyhetsbrev ungefär en gång i veckan.

Genom att prenumerera godkänner du att ta emot nyhetsbrev från Faktaforum. Du kan avprenumerera när som helst genom länken i nyhetsbrevet.