Kosovo, formellt Republiken Kosovo, är en republik på Balkanhalvön i sydöstra Europa med omtvistad status. Den 17 februari 2008 förklarade Kosovos parlament landet självständigt från Serbien. Ett hundratal av FN:s 193 medlemsstater har erkänt Kosovo, men Serbien accepterar inte utbrytningen och betraktar fortfarande området som en serbisk provins.
Huvudstad är Pristina, på albanska Prishtina. Landet gränsar till Serbien i norr och öst, Nordmakedonien i söder, Albanien i väst och sydväst och Montenegro i nordväst. Kosovo är inte medlem i FN, och en Natoledd fredsstyrka finns fortfarande på plats.
| Fakta om Kosovo | |
|---|---|
| Officiellt namn | Republiken Kosovo |
| Huvudstad | Pristina |
| Självständighet | 17 februari 2008 (erkänns inte av Serbien) |
| Yta | 10 887 km², ungefär lika stort som Skåne |
| Folkmängd | 1 586 659 (2024) |
| Officiella språk | albanska och serbiska |
| Valuta | euro sedan 2002 |
| Högsta berg | Gjeravica, 2 656 meter över havet |
Var ligger Kosovo?
Kosovo är en inlandsstat mitt på Balkan, utan egen kust. Landet är omgivet av berg, och en bergskedja delar det i två bäckenlandskap. I öster rinner floden Sitnica, som via Ibër till slut når Donau. Genom västra delen flyter Vita Drin mot Adriatiska havet. Det högsta berget, Gjeravica, ligger nära staden Peja i nordväst. Klimatet är i huvudsak kontinentalt med vissa inslag av medelhavs- och alpklimat.
Den västra delen kallas av serber Metohija, ett namn av grekiskt ursprung som betyder ungefär kyrkogods. Själva namnet Kosovo kommer från det serbiska ordet kos, koltrast. Det syftar på slätten Trastfältet, Kosovo Polje på serbiska. Albaner säger Kosova eller Kosovë.
Enligt folkräkningen 2011 var Pristina störst med 198 214 invånare, följt av Prizren med 178 112 och Ferizaj med 108 690.
Befolkningen i Kosovo: språk och religion
Albaner är den dominerande folkgruppen. År 2015 utgjorde albanerna 92,9 procent av invånarna och serberna 1,5 procent. Utrikespolitiska institutets Landguiden bedömer att serberna i dag är cirka 3 procent, ungefär 50 000 personer, men att många bojkottade folkräkningen 2024. De flesta kosovoserber bor i norra delen av landet, i Nordkosovo, och i mindre enklaver som klosterorten Graçanica.
Befolkningen minskar. Folkräkningen 2024 gav cirka 1,6 miljoner invånare, mot 1,8 miljoner 2011. Samtidigt är befolkningen en av de yngsta i Europa: ungefär hälften av invånarna är under 25 år. Omkring 800 000 personer från Kosovo lever inom EU, ungefär hälften av dem i Tyskland.
De flesta kosovoalbaner är muslimer, främst sunniter, medan serberna i huvudsak är ortodoxt kristna. Enligt författningen är Kosovo en sekulär stat. En mindre del av albanerna är katoliker.
Kosovos historia i korthet
Under antiken låg området i Illyrien och senare Dardanien. Den södra delen erövrades av Filip II av Makedonien, far till Alexander den store, och området blev sedan en del av Romerska riket. Från 600-talet har både albaner och serber bott här.
På medeltiden blev Kosovo kärnan i det serbiska riket, och klostren och kyrkorna från den tiden är i dag viktiga symboler för serbisk identitet. Den 28 juni 1389 stod slaget på Trastfältet mellan en kristen armé under fursten Lazar och Osmanska riket. Den kristna armén förlorade, och 1459 uppgick området i det osmanska väldet. Efter ett misslyckat serbiskt uppror i slutet av 1600-talet lämnade många serber Kosovo medan albaner flyttade in.
Under Balkankrigen 1912 intogs Kosovo av Serbien, och efter första världskriget blev det en del av det nya kungariket Jugoslavien. Under andra världskriget införlivades större delen i ett Stor-Albanien som styrdes av Italien. Efter kriget blev Kosovo en provins i Serbien inom Josip Broz Titos kommunistiska Jugoslavien. En grundlagsändring 1974 gav provinsen långtgående självstyre.
Konflikten och Kosovokriget 1998–1999
Efter Titos död 1980 växte nationalismen i Jugoslaviens delrepubliker. År 1989 avskaffade Serbiens president Slobodan Milošević Kosovos självstyre. Hundratusentals kosovoalbaner blev utan arbete, och undervisning på albanska förbjöds. Många emigrerade till väst, bland annat 40 000 till Sverige.
Kosovoalbanerna svarade med ickevåld under ledning av Ibrahim Rugova. Vid en folkomröstning 1991, som aldrig erkändes internationellt, röstade 87 procent för ett självständigt Kosovo, och kosovoalbanerna utropade en egen republik som bara Albanien erkände. Under 1990-talet växte i stället stödet för den väpnade gerillan UÇK, Kosovos befrielsearmé.
Den 28 februari 1998 bröt öppen väpnad konflikt ut mellan UÇK och serbisk armé och polis. Den 24 mars 1999 inledde Nato en bombkampanj mot Serbien och Montenegro, utan mandat från FN:s säkerhetsråd. Efter elva veckor gick Serbien med på att dra sig tillbaka, och de serbiska styrkorna lämnade Kosovo mellan den 10 och 12 juni 1999. Kriget kostade över 10 000 människoliv och tvingade över en miljon människor att fly.
Därefter administrerades Kosovo av FN genom UNMIK med stöd av säkerhetsrådets resolution 1244, och den Natoledda fredsstyrkan KFOR har funnits i landet sedan juni 1999. Efter kriget flydde i stället stora delar av den serbiska och romska befolkningen.
Självständighet 2008 och internationella erkännanden
År 2006 inleddes förhandlingar om Kosovos slutliga status under FN:s medling. I april 2007 lade FN:s chefsförhandlare Martti Ahtisaari fram en plan om övervakad självständighet. Serbien och Ryssland sa nej, och när förhandlingarna låste sig förklarade parlamentet i Pristina ensidigt Kosovo självständigt den 17 februari 2008. En ny konstitution antogs den 15 juni samma år.
Serbien begärde att den internationella domstolen i Haag skulle pröva saken. Den 22 juli 2010 slog domstolen fast att självständighetsförklaringen inte strider mot internationell rätt. Serbien har ändå aldrig erkänt Kosovo, och genom Rysslands och Kinas vetorätt i säkerhetsrådet har Kosovo inte kunnat bli medlem i FN. Även fem EU-länder, bland dem Spanien, Grekland och Rumänien, saknar erkännande. Omtvistade stater som Kosovo är en av orsakerna till att svaret på hur många länder det finns i världen beror på vem man frågar, på samma sätt som för Taiwan.
Kosovo är däremot medlem i Internationella valutafonden sedan den 29 juni 2009 och i Världsbanken. Internationella olympiska kommittén, Fifa och Uefa har också tagit in landet, medan medlemskap i Unesco har stoppats. I december 2022 ansökte Kosovo formellt om medlemskap i EU.
Hur ser relationen mellan Serbien och Kosovo ut i dag?
År 2013 enades Serbien och Kosovo i Bryssel om ett avtal som skulle ge serberna i norr hög grad av självstyre och integrera dem i den kosovanska staten. Spänningarna har ändå blossat upp flera gånger. År 2023 ledde sammandrabbningar vid gränsen till dödsoffer, och Nato förstärkte sin militära närvaro. Under 2024 förbjöd regeringen i Pristina den serbiska dinaren som valuta och stängde serbiska banker i norr.
Samtidigt finns praktiska framsteg. Sedan den 1 januari 2024 kan invånare i Kosovo resa visumfritt i Schengenområdet.
Politik i Kosovo per november 2026
Kosovo är en parlamentarisk republik där presidenten väljs av parlamentet. Efter parlamentsvalet 2025 hamnade landet i ett politiskt dödläge: varken valet eller nyvalet i december samma år gav någon majoritet, och väljarna fick rösta en tredje gång i juni 2026. I september 2026 lyckades premiärminister Albin Kurti, ledare för partiet LVV, till slut samla stöd för en regering.
I oktober 2026 valde parlamentet 73-åriga Justina Shiroka-Pula till ny president, enligt SVT. Uppgörelsen med oppositionen innehöll en lag som begränsar den särskilda krigsförbrytardomstolens befogenheter. Samma höst dömdes förre presidenten och UÇK-ledaren Hashim Thaçi i september av domstolen i Haag till 25 års fängelse för krigsbrott, vilket ledde till stora protester.
Ekonomi: euro, kol och pengar från utlandet
Valutan i Kosovo är euro sedan 2002, trots att landet inte är med i EU. Kosovo är ett av Europas fattigaste länder. Arbetslösheten är hög, korruptionen utbredd och många hushåll är beroende av pengar från släktingar utomlands.
Jordbruk och gruvdrift har länge varit basen i ekonomin. Marken är bördig, och landet har gott om mineraler som bly, zink och krom. Den viktigaste energikällan är kol, som orsakar stora problem med luftföroreningar.
Att resa till Kosovo
Den som reser till Kosovo landar oftast på Pristinas internationella flygplats, landets största, som ligger 16 km utanför huvudstaden. Den näst största flygplatsen finns i Gjakova. Eftersom valutan är euro behöver svenska resenärer inte växla. Sedan kriget har nya vägar byggts, och en motorväg förbinder Kosovo med Albanien. Ett vanligt resmål utöver Pristina är Prizren i sydväst, med moskéer och en medeltida stadskärna.
Kosovo och Sverige
Sverige erkände Kosovo som självständig stat den 4 mars 2008 och har en ambassad i Pristina. Kosovos ambassad i Stockholm öppnade den 10 februari 2009. Enligt regeringen bidrar Sverige med militära rådgivare till KFOR och med personal till EU:s rättsstatsuppdrag Eulex. Det svenska reformstödet uppgår till ungefär 130 miljoner kronor per år och ska förbereda landet för ett EU-medlemskap.
Vanliga frågor om Kosovo
Är Kosovo ett eget land?
Kosovo fungerar som en självständig stat med egen regering, eget parlament och egen president, och erkänns av ett hundratal länder, bland dem Sverige. Serbien, Ryssland, Kina och flera andra länder ser fortfarande Kosovo som en del av Serbien. Situationen påminner om andra omstridda områden som Krimhalvön, även om bakgrunden är en helt annan.
Vilket språk pratar man i Kosovo?
De officiella språken är albanska och serbiska. Albanska talas av den stora majoriteten.
Är Kosovo med i EU?
Nej. Kosovo ansökte om medlemskap i december 2022, och ett stabiliserings- och associeringsavtal med EU trädde i kraft 2016. Landet använder ändå euro som valuta.
Vad betyder namnet Kosovo?
Namnet kommer från det serbiska ordet för koltrast och syftar på Trastfältet, där slaget 1389 utkämpades.
